J*vla Champions
Då var det återigen dags. 10:e året på raken för allas våran käre jugge-svenne Zlatan Ibrahimovic att inte stå där som segrare på Champions League finalen. Det där j*vla Champions är en svår turnering att vinna.
Ändå står han där match efter match, sliter och gör mål i ligan, passar till andra som gör mål, skapar chanserna. Han visar att han är en spelare att räkna med. En spelare som har viljan, som har hjärtat för sporten han hållit på med sedan barnsben.
Är det bara jag eller är det fler som har önskat att man var som Zlatan vissa dagar?
När man är där på planen och spelar ännu en korpenmatch och senare på kvällen ser Zlatan krossa Inter? Att byta ut en sunkig plan till en av högsta kvalité samtidigt som folk ropar ens namn?
De år jag var med i Bänkvärmarna fick man spela en del matcher. Långt ifrån alla slutade i vinst. Jag var ingen målgörare. Men det fanns ändå något där, både hos mig och hos laget som gjorde att man fortsatte.
Viljan och hjärtat, både för fotbollen men också för laget. So what om vissa blev sura efter vissa matcher och kunde vara det flera veckor framöver, man spelade sporten man vill spela.
Skulle jag vilja byta ut Bänkvärmarna mot mitt favoritlag FC Barcelona? Spela med Messi istället för Zander? Bli passad till av Xavi eller Freddo? Stor skillnad mellan dem stora namnen i världen och dem stora namnen i min värld, men man spelar för att det är det man vill göra. Nivåerna är otroligt olika men sporten är densamma. Spelarna är olika kända men sporten är densamma. Tränaren saknas på ena nivån men sporten är densamma.
Vad är det egentligen som skiljer mellan elitfotboll och korpenfotboll?
Förutom det mest synliga som ägarna, lönerna och arenorna och säkert annat som jag inte ens mödar mig att ta upp, vad är det som egentligen skiljer dem fotbollslagen åt?
Det vore häftigt att vara proffs och spela med spelarna man sett på TV, internet och tidningar men jag föredrar nog ett liv i det lilla med mina vänner och lever i den världen jag lever i här och nu än att träna med Messi och trötta ut mig i onödan.
Marko Kalenderovic 2011-03-10 Direktlänk 1 kommentarer
Träningsmatch inomhus
Tänkte lite nu. Det händer ibland. Inte ofta men någon gång då och då sådär. Jag tycker faktiskt att det brukar kunna komma upp rätt vettiga idéer ibland också. Typ Julcupen, Nyårscupen, Juliserien och såna Bänvärmarrelaterade grejer. Ibland är idéen på pappret bra. Typ 11-mannamatch. Men sen visar det sig att det inte är så kul ändå. Typ 0-11 o-kul.
Dagens idé kom ifrån att jag tyckte det var himla kul att spela turnering nu i söndags. Det skulle vara kul att få lite mera riktiga matcher. Istället för 5 min, tack och bock, nästa match som på våra träningar. Eller "träningar" rättare sagt. En turnering till kanske är lite att ta i, men vad sägs om att lira träningsmatch. BV - Fellows. Jag tänker mig lite längre matcher, ungefär som i cupen kanske. Säg 2 st matcher, 1x15 eller 1x20 min. Då bör vi hinna med två matcher om vi bokar en timme. Finns det intresse för det här?
Vi skulle kunna hålla det (= då är hallarna lediga):
- Torsdag 20 januari kl 21:30-22:30
- Fredag 21 januari 19:00-20:00
- Lördag 22 januari 9:00 - 10:00
- Lördag 22 januari någonstans mellan 17:30 och 20:00.
Av de stora hallarna finns det inga bättre tider. Inga andra ens vettiga tider ens en gång. Tänk också på att vi som vanligt kommer "träna" på söndagen efteråt.
Kommentera om du är intresserad och vilken tid som skulle passa dig bäst, eller om båda gör det. Så kanske vi kan dra ihop någonting här :)
Rickard 2011-01-08 Direktlänk 4 kommentarer
Rekord!
Idag, för några timmar sen, slog vi rekord. I antal spelare som var med på inomhusfotboll på en och samma gång. 28 stycken. Tror vi att det var, blev lite rörigt där med en massa folk som åtminstone inte jag känner sen innan.
Detta är förstås på ett sätt supertrevligt. Bänkvärmarna och våra inomhusträningar är populära. Kanske populärare än någonsin tidigare. Tyvärr blir det också ett litet problem när vi är så många. Det blir helt enkelt inte så värst mycket speltid / person, tyvärr.
Denna gången, för er få som inte var med, var vi 4 lag med 7 spelare i varje lag. 4 + målvakt på planen och 2 avbytare på bänken. Vi körde precis som vanligt 5 minuter / match, laget som vann fick stå kvar och laget som förlorade fick gå av. En liten modifikation fick vi dock också med: om det blir oavgjort byter båda lagen. Detta fungerade förvisso oväntat bra. Det kändes som att det var ett bra system och att vi gjorde det bästa av situationen.
Min (och fleras verkade det som) åsikt är dock att vi var för många. Det blev för mycket tid att sitta och titta på och för lite fotbollsspelande. Det talades därför om ett tak för antal deltagare. Hur många samt hur det skulle fungera är ännu dolt i ett mycket dunkelt rum. I demokratins anda tänkte vi dock kolla med er som har konton här på sidan vad ni tycker. Ska vi ha ett anmälningstak? Hur ska det i så fall fungera? Gör din röst hörd i nästa veckas fråga!
På tal om något helt, fullständigt, totalt och så-långt-ifrån-detta-det-är-möjligt annat: Stort grattis till före detta Bänkvärmaren Niclas Jansson som tydligen (enligt hans facebookuppdatering) har blivit pappa! Niclas bor så vitt jag vet i Kina nu för tiden, och är tillsammans med en kinesiska (som jag då antar är mamman). Stort grattis återigen Niclas!
Rickard 2010-10-10 Direktlänk 1 kommentarer
Oh Sammy Sammy!
Nu är det dags. Dags att, äntligen, skriva om en riktig legend i Bänkvärmarkretsar. En av grundarna till vår ruskigt fina förening. En av initiativtagarna, ska också påpekas. Mannen har gjort 11 matcher under sina 5 säsonger i klubben. Ett matchsnitt på 2,2 matcher/säsong är inget för Wikileaks att läcka ut till världspressen. Visst. Men vilka matcher han gjorde! Vilket intryck han gjorde! Välkommen med på tåget som ska berätta om mannen, myten, legenden - och galningen, Samuel Folke! Ett hedervärt uppdrag, hoppas jag fixar det!
2005. En lite halvkall eftermiddag i mars eller april. April, tror jag. Möte hemma hos Bröderna Olsson på Jakobsbergsgatan. Syftet? Prata om att bilda ett korplag. Närvarande: Bröderna Olsson, tvillingarna Håkanson, Niclas Jansson (på länk) och - just det ja - Samuel Folke.
Samuel var den som kanske mest av allt drog i det. Det är liksom sån han är. Han gör inte saker halvhjärtat. Han är den där som får igång träningarna så att alla inte bara står och pratar hela tiden. Han är den där personen som faktiskt pratar med okända på bussen och inte sitter och tittar ut genom rutan. Om någon behöver hjälp är Samuel alltid där med en hjälpande hand, guidad av Gud enligt honom själv. Om vi pratat lite löst om att starta ett korplag är Samuel självklart den som ringer, den som tar tag i saker och ting. Även fast han har ett veckoschema som skulle få mitt att se ut som en medellång mexikansk ursprungskvinna bredvid Shaquille O'Neill. Samuels öppenhet bidrog också med en underbar stämning i omklädningsrummet och på träningar. Han gjorde aldrig någonsin något medvetet fult, var aldrig elak mot någon. En riktig förebild!
Visst, det var jag som skickade in blanketten och i slutänden blev lagledare. Men utan Samuel, hade det funnits ett Bänkvärmarna då? Det är tveksamt, skulle jag vilja påstå! Helt klart är att han var, och är, en av de allra viktigaste personerna i vår ärorika (nja) historia.
När väl allt var ringt och fixat, när Bänkvärmarna skulle till att göra debut på den stora scenen, möta numera i våra öron legendariska och mytiska lag som Brottarna och Mellangården 1962. Vad gör Samuel då, jo han går och skadar knäet, ganska allvarligt. En skada som tyvärr inte skulle bli hans sista, varken i knäet eller andra kroppsdelar. Säsongen 2005 blev väl ingen succé, minst sagt. Varken för Samuel eller BV (3-15 i målskillnad och 0 poäng). Det är av denna elakartade skada som Samuel inte finns med i truppen 2005. Men han var med oss i våra sinnen och även ibland fysiskt vid sidan av planen.
2006 var ett klart bättre år för Samuel. Han kom tillbaka efter sin skada och gjorde faktiskt alla 6 matcher den säsongen. Han och Mathias bildade detta året ett för alla korpenanfallare fruktat mittbackspar.
Samuel visade nu också på allvar att hårdheten han har på träning var någon slags
mellanläge för honom. Ett läge som skulle varit 7:ans växel för
alla andra i laget. Samuels närkampsteknik kännetecknas av att han går in med sisådär 147% inställning, 162% mod och 15% teknik. Högerbenet kommer ut med en fart och kraft som kan beskrivas som en halv glidtackling och en halv fläkning - fast rakt framåt. Denna tacklingsform, som han själv troligen uppfunnit och är ensam om, följdes utan undantag av ett ljud som kan beskrivas som ett stön och en kraftig utandning på samma gång. Denna tackling är det som jag tänker mest på när jag tänker på fotbollsspelaren Samuel. Det beskriver honom ganska bra också, skulle jag vilja säga. Kraft, mod och lite galenhet - allt i en enda handling.
Det spelade aldrig
någon roll om anfallaren hette Arnold och var en 115 kilos
muskelknutte. Låg bollen där skulle helt enkelt Samuel ha den. Denna
inställning och framför allt detta mod är något jag avundas honom
väldigt mycket.
Tyvärr är hans enorma mod inte enbart av godo. 2007 var det dags för nästa skada och nu var det också lite mera allvarligt. En duell med en Glidtacklare i andra matchen för säsongen var oturen framme igen. Denna gången var det högerfoten som fick sig en rejäl turn. Stukning visade det sig vara och hejdå fotbollssäsongen 2007. Eller? Nejdå, Samuel kom igen i en helt ny roll, som hejarklacksledare. Även detta något som han behärskar perfekt. Med sin totala saknad av förmågan att skämmas kom det glada rop och mycket peppande ord från hans kraftiga stämma.
Fotskadan höll tråkigt nog i sig över 2008 och tvingade honom att stå över de flesta matcherna. 2009 var året då han skulle komma tillbaka med all sin kraft, all sin pondus, och göra en ärofylld sista säsong i laget. Tyvärr kom lite annat i vägen och i andra matchen för den gode Samuel, mot Boca var oturen framme igen. Denna gången maximalt. I en duell med sig själv, som jag så poetiskt skrev i matchrapporten, lyckades han vrida till knäet riktigt rejält. Samuel kände direkt att något var fel, gick av planen, men vägrade att åka därifrån innan matchen var slut. Ett bevis på hans beslutsamhet och lagkänsla!
Skadan visade sig vara så allvarlig att han tvingades till operation. Korsbandet, har jag för mig, var det som gick sönder. Operationen var sen inte helt lyckad och Samuel har lagt skorna på hyllan. Vi hoppas verkligen inte att det är för gott men tyvärr är det nog så. Han hade varit värd att spela en hel, framgångsrik säsong till i den röda tröjan. Vår nummer 3. Vår klippa. Vår alldeles, alldeles egna Jamie Carragher! För skulle jag jämföra honom med en professionell fotbollsspelare idag skulle det bli just denne Liverpoollegendar.
När jag sitter i fåtöljen med mina barnbarn, julen 2067, och berättar historien om Bänkvärmarna, då måste jag nog berätta om Samuel. Jag kommer nog göra honom till en mytisk och lite glorifierad person. Mina barnbarn kommer nog fråga om han verkligen fanns. Och det ska jag berätta för er, gott folk. Han fanns, och han spelade fotboll på ett helt eget sätt. Och han gjorde det fruktansvärt bra. På sitt eget sätt.
Rickard 2010-09-05 Direktlänk 5 kommentarer
I'm back! (sort of)
Ja, det är jag. Rickard. Som bloggar igen. Det känns lite ovant, jag har ju varit borta från den här bloggen i sisådär 8 månader. Men nu har jag lite tid över här upp på min skola och tänkte blogga om lite allt möjligt. Som har med Bänkvärmarna att göra såklart. Ibland också med ett helt lastfartyg med glimtar i ögat. Ibland (som idag) läskigt långt. Ibland (också som idag) lite skumt. Håll till godo!
Vad har jag gjort då? Gått i skolan. Åkt till Kenya på semester. Åkt till Mexiko med skolan. Ja, jo och japp, det är sant. Jag har varit ute och slängt och flängt, skaffat lite skägg, sett världen och haft det gött. Men självklart har jag inte släppt mitt kära Bänkvärmarna. Jag har samtidigt tagit på mig jobbet som Bänkvärmarnas scout i Kenya, Mexiko och Österfärnebo. Och hittat en hel del intressanta spelare. Så här kommer en intressant(?) silly season-blogg, som berör Bänkvärmarna.
Vi kan börja i Kenya där jag var i slutet av december och i januari.
Där hittade jag ett par intressanta namn. Ronny Kabuya, 25, hittade jag strax utanför Mombasa. Han är en mycket sympatisk och skön anfallare/mittfältare. Han har ett fint spelsinne och bra positionsspel. Han står dessutom för tillfället utan kontrakt. Hans svaga sidor är att han aldrig spelat med fotbollsskor samt att han nog skulle tycka att det var aningen kyligt att träna en oktoberkväll eftersom han tycker att 18 grader är vinterjacksväder...
Jag hittade också en mycket duktig central mittfältare som går under smeknamnet "Araben", tyvärr var han knuten till klubben Shanzu Beach FC, en klubb som är känd för sina hutlösa priser på stjärnspelare. Därför tros denna affären inte bli av.
I Mexiko hittade jag två mycket intressanta namn:
Den första är faktiskt svensk, heter Anton Svensson och arbetar som Fredsobservatör i Södra Mexiko. Anton är 28 år, mycket löpstark och en oerhört spelskicklig central mittfältare. Hans förstatouch är klasser bättre än de flesta jag spelat mot någon gång tidigare. Detta beror mest troligt på att han har Jönköping Södra som moderklubb. En klubb han också var trogen till 20-års åldern om än aldrig med en ordinare plats i A-laget. Nu spelar han i ett av Malmös bästa korplag. Svårigheten med transfern är att locka honom från Malmö till vårt kära Falköping. Jag tänker att vi kan skryta med alla våra kor, megalitgravar samt platåberg och hoppas han nappar...
I byn Cruzton, ca 3 timmar med bil + 2 timmar till fots från... nånting alls, hittade jag också en otroligt intressant back. Tyvärr har jag inget namn på honom men han går under den Bänkvärmarklingande benämningen "killen i röda tröjan". Han var kanske 10 år och var klasser bättre än byns 15-åringar. Ett otroligt bra positionsspel tillsammans med att han var i stort sett omöjlig att passera i 1 mot 1 situationer gör honom högaktuell för Bänkvärmarnas ungdomssektion. Klubben undersöker för närvarande möjligheten att skriva ett ungdomskontrakt med honom. Korpens hårda regler om spelarköp av personer under 15 år utanför EU kan dock stoppa affären.
Mexiko/Kenya/Österfärnebosouten (jag) har även hittat en kille som går på min kurs i Österfärnebo. Henrik "Hanky" Pettersson, snart 31, är en teknisk yttermittfältare med en begynnande ölmage och ett mycket imponerande skägg. Henrik bor i vanliga fall i Sollentuna utanför Stockholm men har en gång i sin ungdom varit i Ulricehamn. Kan detta vara nog för att locka honom till Falbygden och Bänkvärmarna?
Hanky skulle kunna vara tänkt som ersättare till Von Tolarp som ju lämnade oss nu i sommar för Märsta All-Stars. Det ryktas om att Bänkvärmarna fick ett mångmiljonbelopp för Von Tolarp. Pengar man i så fall skulle kunna lägga på ett eller två av ovanstående namn.
Slutligen ryktas det om att en av Bänkvärmarnas Falköpingsscouter har en spelare under bevakning. Man vill inte gå ut med namn ännu eftersom förhandlingarna är i ett tidigt stadium. Undertecknad har dock fått reda på att det handlar om en rutinerad och mångsidig spelare som bl.a. har viss erfarenhet från spel i div 6. Denna spelaren skulle i så fall mest troligt gå som Bosman.
Bänkvärmarna har sen tidigare tagit in målvakten Joakim Kävrestad på provspel. Spelaransvarig Fredrik Olsson säger att han har imponerat storligen. Lyckas vi knyta honom till oss har vi därmed en högklassig ersättare till Joseph.
Vilka tycker du vi ska värva? Vilken position behöver vi förstärka? Har du något annat namn på gång?
I nästa inlägg kommer jag berätta historien om en riktigt Bänkvärmarlegend. En nästan mytologisk person i vår historia. Missa inte det!
Rickard 2010-09-02 Direktlänk 5 kommentarer
Gästblogg av Träben
Dagen innan...
Rickard startade en tradition att skriva blogginlägg dagen efter en match, vilket har fallit bort efter hans bortgång. Nej, han är ju inte död, men vår saknade fd mittfältsgeneral är inte längre tillgänglig i Bänkvärmarna efter hans emigration till Mexico i hopp om att finna en bättre klubb....
Hur som helst lovade jag Fredrik att skriva ett gästbloggsinlägg för knappt två veckor sedan efter vinsten över Stridstupparna, men är som vanligt något seg i starten och därför får det istället bli ett dagen-innan-slutspelet-inlägg.
De flesta av oss har lyst med vår frånvaro på träningarna och endast 2 spelare spelade samtliga matcher. Mycket i detta är pga av tråkiga skador och sjukdomsproblem. Säsongen 2010 har gått oerhört fort, fem matcher har spelats varav överraskande hela fyra matcher har vunnits, vilket gav oss en andraplacering i gruppspelet, endast en poäng efter Lisomas vilka vi tyvärr inte lyckades rubba.
Mot The Firefighters och Genuin Sirap var vi pressade men lyckades hålla tätt bakåt och göra mål på våra chanser framåt. Tre stycken 1-0-vinster blev det totalt vilket bevisar vår styrka som lag! Påminner lite om AIK (förlåt Max) säsong 09 då de också vann sina flesta matcher med 1-0, eller uddamålsvinst, på ett aningen tråkigt sätt...
För mig personligen har det helt klart varit den bästa av de två säsonger jag har spelat, med tanke på att vi har varit så pass stabila bakåt i år och att jag har fått göra 3 mål och 1 assist. Fråga mig aldrig hur jag lyckades eller om jag någonsin kommer att göra 3 mål igen. Jag vann den interna skytteligan på gruppspelsmatcherna!
Säsongen går, oavsett hur det går i slutspelet, till historien som en av Bänkvärmarnas bästa säsonger någonsin. Skön statistik för detta kommer här:
• Första gången vi kommer tvåa eller bättre i Korpens gruppspel (3:a, 2007)
• Första gången en back vinner interna skytteligan
• Första gången vinnare i poängligan (Fredrik/Daniel) får mer än 3 poäng
• Bästa målskillnad +3 (+0 -2007)
• Antal poäng/match 2,4 (1,6 -2007)
• Antal gjorde mål/match 1,6 (1,4 -2007)
• Minst antal insläppta mål/match 1 (1,4 -2007)
Utöver detta en massa tangerade rekord...
Imorgon inväntar ett slutspel.
FC ALF har jag inte sett något av, men tror vi har större chans att komma längre i slutspelet än 2007 då Bänkvärmarna förlorade mot Sovjet med klara 4-0.
Hoppas att många kan vara med och stötta fram laget till en titel. För tar vi hem Korpen ska jag springa naken genom Buenos Aires med Diego Armando Maradona … om någon betalar flygbiljetten.
Daniel 2010-06-18 Direktlänk 0 kommentarer
Tre dagar efter ... Kinnarpscupen
Fredrik här! Tänkte "gästblogga" lite på min egen sida. Har blivit dåligt med inlägg sedan Rickard lämnade oss... Jag snor hans koncept med en Dagen efter-lista som var obligatorisk efter korpmatcher och turneringar. Fast nu blev det 3 dagar efter då jag är lite seg av mig:
Dagens ...
Bästa:
- Spelet i första matchen. Skönt att känna att man har kontroll över en match.
- Turneringsledningen, i år flöt allt på felfritt: spelschema, domarna och sekretariatet skötte sig exemplariskt. Personligen är Kinnarpscupen den roligaste cupen jag spelat med Bänkvärmarna, trots att vi åkte ut så snöpligt. Jag ser fram emot Kinnarpscupen 2011!
Kanon
- Andresinhos skott mot Sovjet. Den platsade till och med på Wigholms Livetwitter. Dessutom enda målet vi såg Sovjet släppa in.
Mål
- Jag såg det inte själv men har hört det berättat för mig: En Sovjet-spelare, Olausson, gör ett Maradona-inlägg /Vasquez-chip i mål ifrån halva plan mot Genuin Sirap.
Match
- Då vi besvikna åkte hem direkt efter slutspelet har jag inte riktigt med hela turneringen som grund. Men av de jag såg var The Bastards FC - Hela Pharma Stars klart bäst. Bastards är på väg mot en jätteskräll när de har en 2-0-ledning med bara minuter kvar. Men 2 utvisningar (2-minutare, hockeyregler), en straff och två baklängesmål sista minuten så har Hela vänt matchen och vinner med 3-2. Sen möttes lagen igen direkt i kvartsminal, då vann Hela Pharma med 10-1...
Taktikmiss
- Vår taktikgenomgång inför avslutande matchen mot Genuin Sirap var under all kritik. Jag och Cailyn räknade innan på förutsättningarna för att Bänkvärmarna skulle gå vidare. Först kom vi fram till att Bänkvärmarna kunde förlora med 2 mål och ändå gå vidare. Då hade vi dock missat att Genuin Sirap förlorade med 1-3 och inte 0-3 mot Eagle. Någon påtalade detta och vi räknade om förutsättningarna MEN glömde tala om det för övriga laget. Så när vi ligger under med två mål i slutet av matchen jagar jag som en galning medan resten av laget backar hem och är nöjda med resultatet. Oerhört frustrerande.
Tavla:
- Daniels hemåtpass mot Sovjet. Enough said, var inte hans match helt enkelt.
- Hela Pharmas målvakt mot The Bastards; han tappade in ett löst skott melllan benen från halva planen, därefter tog sig spelet för Hela och de släppte inte in många fler mål innan finalen.
Genomklappning:
- Våra sista minuter mot Sovjet. I efterhand känns det onödigt att vi tappade så mycket på slutet när målskillnad skulle komma att bli avgörande.
- Stridstupparnas match mot Hela Pharma, 0-10 talar sitt tydliga språk.
Formtopp:
- Min egen. Var sjukt laddad inför turneringen och kom för första gången på länge med självförtroende till turneringen. Med lite hjälp från Daniel och Max i första matchen blev det 2 mål och en Man-of-the-match-award. Är nog min karriärs höjdpunkt. =) Jag var riktigt nära på att göra mål mot Sovjet också, men då saknades lite vilja i avslutningarna.
Fredrik 2010-02-16 Direktlänk 0 kommentarer
